Text och bild: Christine Leijd

Bakgrunden till projektet

Under en hel del år har vi funderat mycket över hur man bäst skulle få kontakt med de mest utsatta hundarna i samhället. Alla har vi sett dem, hundarna som lever i skuggan av missbruk eller hundar som sitter bredvid sin ägare som tigger pengar i en trasig låda eller kaffekopp framför sig. Många upprörs över de här hundarnas livssituation, och det är svårt att lösa problematiken på en gång. En del av hundägarna saknas fast adress, några missbrukar emellanåt och hundarna tas om hand av flera bekanta inom samma kretsar och lever ett oregelbundet liv. Man kan anta att begäret efter narkotika leder till kriminalitet och MedelSvensson vill inte bli indragen i något bråk med risk för repressalier. Därför går de flesta bara förbi. Kännetecknande för den här gruppen av hundägare är att de har svårt att ta kritik ifall den kommer som pekpinnar från en person de inte är bekanta med eller litar på. Ofta har de ett förflutet som gjort att de ofrivilligt har haft kontakt med myndighetspersoner på ena eller andra sättet och har dåliga erfarenheter från detta.
 

Det här är en vanlig syn i dagens samhälle.

Man får absolut inte glömma bort att bakom det tufsiga, ibland illaluktande eller tatuerade skalet finns en människa med egna farhågor och känslor. Man kan inte förknippa deras yttre omständigheter med fysiskt våld mot djur, för alla hundar far inte fysiskt illa med misshandel. Däremot är det inte alla hundar som uppskattar att uppleva sin ägare gravt berusad då man som onykter talar och rör sig på ett annorlunda sätt, och hunden kan behöva axla ett för stort ansvar. För en hund kan det vara svårt att förstå hur deras ägare växlar mellan två olika personligheter då den ofta blir olika behandlad. En del som är mycket druckna kan bli högröstade och med yviga gester och hög röst korrigera hunden. Andra blir sentimentala och vill komma riktigt nära och ha hunden som tröst. Någon som missbrukar narkotika kan också tidvis glömma bort tid och rum vilket leder till att hundens behov liksom flyter bort, rastning och rutiner för mat existerar inte. Ibland kombinerat med en rörig tillvaro med många främmande människor i ett gäng behöver dessa hundar en anpassningsförmåga och flexibilitet av guds like. När det har gått några år blir hundarna ofta så fyllda av alla intryck och händelser att de kan upplevas som lite avtrubbade, döda i blicken och med liten mimik i ansiktet. De visar inga spontana känslor och glädjeyttringar utan är likgiltiga.


Skapa ett förtroende
I vårt projekt Hundmat vid behov har vi vissa principer. Framför allt får man inte kränka djurägaren eller se ned på denna och personens livsförhållanden. Vi har ett empatiskt förhållningssätt till djurägarna och är inte fördömande. Helt enkelt för att vi skulle inte komma någon vart med att fara fram med kritik eller en negativ eller rädd och misstänksam attityd. Vi ger bort hundmat till hundar som är i behov av det. I gengäld kräver vi ingen motinsats av hundägaren. Det gäller att skapa ett förtroende. Vi måste i vår roll vara tillmötesgående och flexibla och värna om djuret för att få en chans till en varaktig relation.
 

Med på bild är min tik Lycka tillsammans med Raine som har varit hemlös under många år. Lycka var avvaktande först men slappnade sedan av mer och mer.

Om hundmaten
Hundmaten får vi donerad till oss av fodertillverkare som Masterfood, djurbutiker som Dogtag på Maria skolgata eller Arkens zoo i Globen. Ofta är det torrfoder av god kvalitet men med kort utgångsdatum. Vi har haft både små påsar på 300 g, 1kilospåsar, 3kilospåsar och 15kilossäckar. De större säckarna kommer inte alltid till användning beroende på om djurägaren har en fast adress att förvara den på. Då omfördelar vi påsens innehåll och gör mindre förpackningar av det, något som gör att hundägaren behöver ha kontakt med oss mer kortare intervall för påfyllning. Sedan projektets början har vi delat ut över 650 kg hundmat!



Kontakten med djurägaren
Vid nya kontakter med dessa djurägare koncentrerar vi oss mest på hunden i sig. Vi småpratar med djurägaren precis som med vilken människa som helst som man möter på gatan med en hund, pratar lite om hundens ålder, ras och namn. Man kan anta i de flesta fall att hunden är ovaccinerad och inte så välskött, men vi vill inte skrämma bort hundägaren ifrån oss på ett första stadium genom att påpeka det uppenbara. Vid de flesta typer av "myndighetsfrågor" som skulle kunna leda till en anmälan till Djurskyddsmyndigheten förlorar vi kontakten med den hunden. Istället vill vi samarbeta med hundägaren och skapa ett förtroende emellan oss där vi båda har intresse för djurets framtida välfärd. Kanske har hundägaren bara tillfälligtvis hamnat på obestånd. Ibland har man hamnat så långt utanför samhället att släktingar och vänner har tagit avstånd. Hunden är det enda man har kvar. Man ser sjaskig ut och rör sig bara i missbrukarkretsar och har svårt att komma tillbaka till en mer ordnad tillvaro.

Ett av våra mål är ju naturligtvis att kunna erbjuda dessa hundägare en omplacering av sin hund. Men för att de ska kunna lita på oss så mycket är den här kontakten med fri utdelning av foder en bra väg att nå dit. Det är inte alltid så enkelt som man tror. Bara för att man är missbrukare innebär det inte automatiskt att man slår sin hund eller inte värdesätter den. Många förutfattade meningar tror att det är hur lätt som helst att bara vifta med pengar framför ansiktet och köpslå sig till hunden. Detta stämmer inte, utan vår linje att få hundägaren att få förtroende för oss är mycket framgångsrik.

Raine är en hjälpsam man som trots sin skadade arm hjälpt till och burit många kartonger med hundmat åt behövande hundar.

Vem är berättigad till hundmat vid behov?
Dels söker vi upp hundägare som vi kan anta är obemedlade eller ofta hemlösa. Tidigare har vi samarbetat med Situation Stockholm som har förvarat kartonger med mindre säckar i sin lokal, något som de inte längre kan efter sin ombyggnad. Ibland blir vi uppringda av personal inom hemtjänsten eller socialtjänsten som kan göra oss uppmärksamma på en familj där det behövs stöd av olika dess slag.

Vart finns hundmaten?
I Stockholm har vi fått genom Monica Ohlsson, (tack Monica) tillgång till ett litet lager på Linnegatan på Östermalm, centralt nära Stureplan. Därifrån fördelar vi den vidare ut i landet. I Västerfarnemo i Västmanland har vi ännu ett litet lager samt i Landskrona. På dessa orter kan hjälpverksamhet bedrivas i nuläget. Vi söker ständigt fler vägar att knyta nya kontakter med härbärgen eller andra knutpunkter som är positiva till vårt initiativ.

Hur kvitterar du ut mat som hjälpande privatperson?
Du hör av dig till oss via epost och berättar hur mycket mat du tror att du kan dela ut och berätta kortfattat om omständigheterna kring hunden. Dagen efter får du ett bekräftande mail med adress och telefonnummer där du kan hämta foder. Inom vår verksamhet har vi kommit i kontakt med ett flertal privatpersoner som ömmar för hundar som far illa. Dessa förvarar då mindre hundmatspåsar i sin bostad för att kunna skänka maten vidare till magra hundar de plötsligt kommit i kontakt med.

Hur kan du hjälpa till?
Det enklaste sättet att stödja oss i vårt projekt är att lämna hundtillbehör, mat, ben eller leksaker på våra inlämningsställen i Stockholm, Landskrona, Malmö, Göteborg, Borås, Växjö och Örebro. Ibland känner man att man vill kunna ge något litet extra till de hundar som vi kommer i kontakt med. Kontakta oss via epost så blir du hänvisad till närmaste kontaktperson.

Jag som matte till egna högst välmående hundar har ofta med mig mina egna hundar i den här verksamheten. Det är bra miljöträning för dem och framför allt sprider de glädje. En av mina tikar går som besökshund inom vården och är van vid alla typer av människomöten.