Finns inte så mycket som kan glädja mig mer än att under ett samtal med Deltas nya familj få reda på att tösen har tagit sin första hare. Hon begav sig ut i den svarta natten i sin trädgård och blev hittat intill sin trofé. Matte berömde, och haren varken serverades på middagsbordet eller i Deltas skål. Vad roligt hon måste ha haft. Men synd om den stackars skärrade haren, som Delta tydligen gjorde processen kort med.

Delta har nu bott i drygt ett år i sin nya familj och alla trivs väldigt bra med varandra. Hon är glad, lyhörd, och hålls i ordentlig motion genom sina härliga små terrierrusningar.

I Småland ligger snön nästan lika djup som här, med Delta tar sig fram överallt, lite snödrivor hejdar aldrig hennes framfart. Hon är ensam princessa i sin familj, fast med hundkompisar förstås. Delta är som synes på dagsfärska bilder en frisk, välklädd och bekräftad liten hundfröken som kom till en familj med total uppmärksamhet och där man gör allt för henne.

Jag, som tidigare fostermatte liksom många av oss som följt Delta under tiden hon bodde här, blir så oerhört glada över bilder och de detaljer vi får veta från hennes familj. Man saknar henne ibland, men unnar henne absolut det hon har.

Länkar:

Delta när hon för ett år sedan sökte hem genom Hittehund >>

Bilder på Delta under tiden i fosterhemmet >>

Vickys hembesök hos Delta >>