Milou är en stor bjässe till blandrashund. Labrador, schäfer och bordercollie. Hans husse beskriver honom med kärleksfulla ordalag och menar att Milou är avgudad och mycket älskad av hela sin omgivning. Dock har inte Milou haft det så lätt och kan vara mycket osäker vid hastiga möten med främlingar. Det som från början var en osäkerhet har övergått till ett vaktbeteende som under åren har förstärkts av att hans husse blivit osäker på Milous agerande, och den onda cirkeln har spätts på ytterligare genom husses panikångest. Milous husse lastar sig själv mycket för att han inte har lyckats med att rehabilitera Milou, utan han har löst problem med människomöten genom att rent fysiskt med sina 100 kg föra Milou åt sidan.

Är du intresserad av att få veta mer om Milou och träffa honom? Han finns i Finspång i Östergötland. Maila oss på info@hittehund.nu så ringer vi upp!

Milou är en snabbtänkt, intensiv och väldigt klok hund som gärna bjuder på egna tankar och hänger med i aktiviteter som man bjuder honom på. Hänger man med i hans snabbtänkhet är han en otroligt rolig hund att aktivera och jobba med. Han gillar det och visar gärna upp sin förmåga att förstå, lyssna och ta sig an utmaningar! Milou gillar att bära saker i munnen och detta kan utvecklas till mer strukturerad apportträning. Han tar sig an utmaningar med glädje, nyfikenhet och en förmåga att tänka i flera steg, gör uppgifterna till sina egna. Milou har en stor kapacitet och vilja till att lära sig nya saker. En rolig och charmig hund att jobba tillsammans med! Tyvärr har han egentligen aldrig fått leva ett hundorienterat liv så som hans aktiva raser kräver, och har därför utvecklat oönskade beteenden i brist på egen aktivering. Men om man ser vår rörliga film om Milou får man ta del av hans enorma livsglädje och kraft, och vi hoppas innerligt att han kan få en ny chans i livet, hos en erfaren hundmänniska som kan ta vara på honom.
 

Husse och hans dåvarande flickvän köpte själva Milou när han var runt ett år gammal. När relationen sprack hade flickvännen/särbon insett att hon inte klarade av Milou, utan han lämnades permanent över till nuvarande husse. Husse var hundvan sedan innan men har under alla år han har haft Milou inte riktigt mått bra själv. Han lever med panikångest. Han har inte riktigt orkat ta tag i Milous situation, utan han har bara blivit kvar, men situationen blev ohållbar i samband med husses mammas bortgång, för då försvann hundtillsynen.

Milou är uppvuxen i en barnfamilj med 4-5 små barn. Den familjen hade inte tid att ha hund, och när de träffade Milou för första gången var han i den familjen väldigt osäker vilket han visade genom att morra. Det tog nuvarande husse över en timme att få Milous förtroende. Ändå tog de hem honom, till dåvarande flickvännen som själv hade 2 barn som då var 6 och 9 år. I familjen och som familjehund har alltid Milou fungerat bra i sin hemmiljö. Han är avslappnad inne, väldigt kelen, och närhetssökande. Han är underbar inom fyra väggar.

Men ute har Milou kvar sin osäkerhet. Strax efter att han anlänt till familjen kontaktade de en hundpsykolog som arbetar med mjuka metoder för råd om hur de skulle gå vidare. Milou var då trygg och glad i sin nya familj, men de hade svårt att hantera möten av människor, som kom direkt på. Rådet av hundpsykologen var då att de skulle sluta att signalera för hunden att människor var farliga, vilket är lätt hänt genom att man kortar på kopplet så fort man ser en människa, vilket hunden tolkar som att husse är rädd. Hundpsykologen visade på plats hur han ville att husse skulle agera i dessa möten för att ge Milou en bättre guidning. Men råden efterlyddes inte helt. Istället för att Milou har fått känna en trygghet har han känt av sin familjs osäkerhet vilket istället har förstärkt det man har behövt få bort. Milou har tagit det som sitt arbete att studera mötande människor, och hans husse har dubbelgarderat genom att med sin styrka förflytta Milou, "så inget ska hända". Den hundpsykologen har kvar sin journal från det att han träffade Milou och han minns hunden.

Under alla år som de har haft Milou har det inträffat vid ett tillfälle att han har nafsat en person. Det var en arbetskamrat som kom emot dem på en mörk parkeringsplats, som gick direkt fram och sträckte ut handen för att Milou skulle nosa på honom. Milou nafsade då i handen, och det blev inget köttsår men ett litet märke. Men efter den händelsen har de tagit det säkra före det osäkra och hela tiden scannat omgivningen från människor. Husse menar att Milou accepterar personer som kommer ifrån sidan, så han hinner se dem och låta dem passera, men att han har svårare för personer som kommer rakt på eller bakifrån. Av ren rutin brukar de alltid korta kopplet och ta några steg åt sidan, och gå undan för säkerhets skull. Milou har ingen historia av att ha bitit eller orsakat någon människa eller hund skada, men han har nafsat.

Med åren har de hittat ett sätt för att introducera Milou till nya människor, vilket numera går snabbt. Om man tar en gemensam promenad på 5-10 minuter och gärna använder godis som frolic, knyter Milou an väldigt snabbt, och när den nya bekantskapen då kommer med in kommer gärna Milou nära och pratar med sina tassar och vill ha kel. Han tycker om att kramas och kryper upp i famnen och är mycket tillgiven. När Charlotte från Hittehund träffade Milou för att filma honom och komplettera med bilder var han omedelbart öppen och nyfiken mot henne, och han visade upp en oerhörd charm. Charlotte hade med sig en del leksaker och fångade Milous intresse på en gång.

Dagens situation för husse och Milou ser ut som så att Milou är ensam i jättestor utsträckning varje arbetsdag. Efter separationen har husse bott hos sin sjuka mamma. I samma hyreshus har även hans bror bott. Husse och brodern har gemensamt delat på ansvaret för Milou, och under deras arbetstid har han haft sällskap av modern. För en kort tid sedan avled dock modern efter en längre tids sjukdom, vilket i praktiken innebär att Milou är ensam under en hel arbetsdag. Husse och brodern arbetar på samma arbetsplats och har samma arbetstider och det finns ingen annan hundtillsyn. Inom en snar framtid kommer arbetsplatsen även att ändra sina lokaler vilket innebär att resvägen till arbetet blir ännu längre, och då kan ingen ens hinna hem på lunchen, utan Milou skulle då bli ensam i över 10 timmar, vilket aldrig kommer att fungera.

Efter sin mammas bortgång har tankarna gått kring att behöva avliva Milou eftersom det inte finns någon som har tid för honom. Det är ju även svårt att hitta någon som vill ha en hund som är så kraftfull och stor, och som inte är helt obesvärad i människomöten. Men Milou är samtidigt en mycket personlig och kelen hund för de som känner honom. Han tycker om mjukdjur som han snuttar på och springer fram med för att få kastade. Han är lekfull och på morgonen lägger han sig på rygg bredvid husse i sängen och trycker tillgivet nosen mot halsen och pussas.

I dagsläget är Milou kraftigt överviktig. Han får inte tillräckligt med motion eller stimulans, och han behöver gå ned ordentligt i vikt. Han går mest korta koppelpromenader, och husse kan ha honom lös på platser där han har honom under uppsikt men han behöver mer aktivitet och fysisk motion än vad han får idag. Hundar som inte får tillräckligt med stimulans utvecklar ju ofta problematiska beteenden och Milous självpåtagna arbete är att screena omgivningen för människor eller att med all kraft demolera träd. Milou har en teknik för att ta upp träd och släpar gärna på stora stockar. Att bära på stora trädgrenar och stockar är hans uppgift i livet, något han helst gör när han äntligen kommer ut. Det är inget liv för en hund att bara gå korta koppelrundor.

Milou älskar att få simma ett litet varv i vattendrag ute, att få bada och gärna apportera pinnar i vattnet. Han är mycket understimulerad då dagarna ensamma är så långa, och hans husse mår just nu inte riktigt bra. Känslan av vanmakt över Milous situation påverkar väldigt mycket, och han älskar sin hund väldigt mycket, trots att Milou egentligen bara blev hans ansvar utan att det var så tänkt ifrån början. Ifall man inte vill ha hund själv blir det ju mer som ett ok, och om man inte har tid för en hund blir det även till ett dåligt samvete. Husse är väl medveten om sina egna brister i förhållande till Milous övervikt och inaktiva liv.

Milou tycker om att få söka upp vänner ute i skogen och lyser upp vid uppmaningar som "vart är xx, vart kan han vara?", och han är lättlärd och tycker om att få lära sig saker och få uppmärksamhet. Han kan "high five", och att "vinka". Att vinka kan han ta till egna nivåer själv. Vid ett tillfälle bakade husse och Milou hade fått smaka en bit kaka. När en vän kom in hade husse precis tagit ut en plåt från ugnen med nygräddade kakor och sträckte fram den för att bjuda en vän. Plötsligt uppmärksammar vännen hur Milou sitter där och försöker påkalla deras uppmärksamhet genom att sitta och frenetiskt vinka, och vinka, då Milou tyckte att vännen skulle belöna honom med en kakbit. Han är egentligen en hund som tänker väldigt mycket själv, men ingen har någonsin utvecklat honom och gjort något för att han ska få ett riktigt hundliv.

Milou är barnslig och lekfull och tycker väldigt mycket om när man kastar eller gömmer saker. Han har en stor grön krokodil som husse beskriver att han inte kan leva utan. Inne sitter han ivrigt och väntar på att få söka upp den. Man kan gömma den någonstans i lägenheten där de bor och låta honom få söka upp sin krokodil, en lek Milou aldrig tröttnar på.

Favoritgodiset är Frolic och han tycker om att få 4-8 delar frolic i småbitar och få söka upp inne, vilket husse ofta gör när han ska gå hemifrån. Då sjunker Milou ned med huvudet och tittar upp med ögonen, och sedan söker han. De har provat en del foder till Milou men det enda han har gillat har varit ett lågprisfoder från livsmedelsaffären. Hundar som inte får tillräckligt med stimulans och motion har ju ofta inte så stor aptit. Med en mer aktiv vardag skulle nog Milou må bra av ett mer näringsrikt foder, men mindre mängder och med mindre kalorier. Det finns även veterinärmedicinska dietfoder som skulle kunna bidra till en viktnedgång.

Milou är vansinnigt förtjust i starka halstabletter av märket fishermans friends. Det är något som husse har gett honom när han själv har haft dem, och det har blivit till en vana. Sedan om det är bra för en hund, det är en annan sak.

Milou tycker mycket om att få vara nära när någon är hemma. Han har inte blivit lärd att få vara i sängen, utan som husse uttrycker; att det har han lärt sig själv. Han hade från början en egen soffa men nu är han plötsligt i båda sofforna. Han älskar att få vara nära och gosa i sängen.

När husses mamma dog kontaktade han den hundpsykolog han haft hemma för några år sedan för råd om hur han skulle kunna hitta en ny familj åt Milou. Han råddes då att kontakta Hittehund för att se om vi kunde hjälpa till. Milou och husse åkte till Agneta Damberg, en hundinstruktör som på fritiden ställer upp som volontär inom Hittehund, så hon fick träffa Milou. Hon fick se Milous allra sämsta sidor, och de vill vi vara tydliga med, att så här fungerar Milou idag. Hundar som inte får tillräckligt mycket motion, stimulans eller som någon gör något tillsammans med, och som har tagit det som sitt arbete att vakta utomhus, de agerar ofta såsom Milou gör idag.

Men för att även kunna ge Milou en chans att visa sina positiva sidor träffade vi honom vid ytterligare ett möte, med avsikt att videofilma både hans positiva och negativa sidor, så både det positiva och negativa skildrades lika mycket. Men vid detta möte visade Milou istället odelat upp sin charm, och sin nyfikenhet, och roliga sidor. Videofilmen som filmades visade en glad och livfull hund som svarade glatt på alla typer av aktivitet, och som verkligen lyste upp när han själv fick stå i centrum. Det gav en glimt av den hund han skulle kunna vara, ifall någon hade tid och tålamod att faktiskt acceptera att Milou behöver en hundvan person som med öppna ögon går in i att förändra hans idag svaga sidor och istället jobba med att få fram en hund som mår bra.

Milou är ingen nervös hund. Han var mycket mer osäker när husse tog över honom vid ca 1 års ålder. Då vaktade han ben och sin matskål, men är numera trygg med sina tillhörigheter. Han vaktar inte leksaker eller grisöron.

Han är mycket understimulerad och intensiv, och i brist på att interagera med en människa och få uppgifter skaffar han sina egna arbeten och egen stimulans. Det går att bryta honom, men han går snabbt tillbaka till sin egna sysselsättning, som främst är att slita sönder stora träd med rötterna och bära med sig. Detta lite destruktiva arbete gör att han får utlopp för en del av den överskottsenergin som han bär på. Han arbetar gärna fysiskt ute, med kroppen, och vill ta i och använda sin fysiska styrka. Han tycker mycket om att få apportera och bära på saker, han gillar att ha saker i munnen, även gärna pinnar. Milou är även fysiskt stark och drar i kopplet, och husse använder idag strypkoppel samt ibland även halti (nosgrimma) pga detta. Husse beskriver att han är väldigt stark när han drar. Men att han är mer lyhörd och fungerar bättre lös. När han fick vara lös i en långlina drog han inte iväg utan ville vara i närheten hela tiden. Han kommer då snabbt på inkallning när han har förstått att man har något att erbjuda.

Milou har ett eget sätt att torka tassarna. Husse beskriver att "Han bestämmer själv hur man ska torka, vart man börjar" Vi får se att Milou själv tar fram ena tassen, husse torkar och så tar han fram andra tassen. En egenhet som charmar! Men Milou verkar inte låst vid detta, man kan torka hur man vill, men han bjuder på sig själv och tänker själv och tycker detta passar honom.

Milou tycker väldigt mycket om att få träffa hundar som är väldigt små till växten, men schäfrar och en del andra stora hundar krävs oftast några minuter för att han ska tåla dem.

Pratmorrar gärna som en schäfer vid lek.
Milou har så mycket mer att ge än han idag får möjlighet. Men det behöver vara en trygg hundvan person som kan guida honom i det som idag ger överdriven vakt. Han behöver som alla andra hundar någon vettig sysselsättning, och att man har tid och intresse för att låta honom använda sin nos, få söka, leta, få tänka och börja samspela med en människa som är lugn och trygg. Han behöver ett samförstånd och att någon i vardagen är lugn och sansad, och helt enkelt bara passerar människor istället för att själv gång på gång bygga på Milous grundantagande att det är hans uppgift att skälla bort personer i omgivningen som hans husse är rädd för.

Omdömet ifrån hundinstruktören Agneta är en redogörelse för det första mötet med Milou, och vi förstår att det är mycket avskräckande att läsa om man trots all denna information skulle vara intresserad av att kunna träffa honom. Husse är också mycket ärlig kring Milou.

Om man vill överta Milou omsätter vi hundens värde genom att man med stöd av privatträning från en hundpsykolog (gärna ansluten till branschorganisationen IMMI eller motsvarighet) får stöd och uppbackning i hur man ska arbeta för att få Milou att skaffa sig ett annat arbete genom att aktivera honom på ett vettigt sätt. Man investerar i sin egen hund genom obligatoriska kurser.

Om man går in för uppgiften med öppna ögon och får vägledning och coaching tillsammans med egen hunderfarenhet ger man iallafall Milou en chans till att formas om till en annan hund, och genom motion och aktivering kommer hans stressnivå minska, dvs om man undviker kastandet av bollar och pinnar och istället låter honom få använda sitt huvud och nos.

Milou kommer vid överlåtelsen att vara nyvaccinerad, besiktad och försäkrad. Han är chipmärkt och registrerad i Jordbruksverkets hundägareregister.