| Återträff med Hittehund´s Pärlan! Text och bild: Lena-Maria Lundberg (Pärlans förra fostermatte) Har ni ibland känt att ni får precis det ni önskat eller tänkt på? I lördags slog min önskan in. På morgonen stannade jag framför fotografierna som jag har på ”mina” hundar. Det är hundar som har passerat genom våra liv, där var och en haft en speciell betydelse. Där finns flera stycken men min blick föll på Pärlan. Hon sitter och nästan ler på sitt foto. Jag kände sådan värme i kroppen när jag tänkte på henne. Hur hon såg ut och hur hon kämpade när hon först kom till oss i familjen. Och hur vi letade efter rätt person som skulle kunna ta hand om henne, hur Christine med sin otroliga fingertoppskänsla för personligheter, hittade Åsa och Mats. De var så rätt så rätt, jag kände en sådan glädje när de ville ta hand om Pärlan.
Jag funderade kring att det har gått lång tid sedan jag såg henne och det hade varit så underbart att få se henne snart igen. Efter att man har lämnat en fosterhund ifrån sig och lämnat över ansvaret till en ny familj är det jobbigt känslomässigt för alla parter att återses för tidigt. Hunden behöver ha en ny rejäl grund att stå på, och man själv, ja, man behöver kunna möta hunden utan att översvämmas av känslor. Dagen förflöt som en vanlig lördag gör. Vi var ute med hundarna och när vi kom hem ringde telefonen. "Hej det är Åsa!"- de var i Landskrona. Jag tog telefonen och sprang ut för att träffa dem. Och där kom hon springandes mot mig och mina ögon fylldes av tårar.
De följde med hem och fick träffa mina hundar Chilli och Sickan. Pärlan sprang runt och snusade- undrar om hon kände igen sig. Hon hade ju en ganska tuff tid hos oss. Med kloklippning, fixande av pälsen, ständig schamponering, veterinärbesök och medicinering. Men allt det obehagliga låg nu bakom henne och verkade som bortglömt. Pärlan har en trygghet i Åsa. En trygghet som är ömsesidig och som är så stark och uppenbar att man kan ta på den. De är som gjorda för varandra och de har funnit styrkan hos varandra att växa vidare i.
När sen Åsa sa till Pärlan att de skulle åka, då fick Pärlan glädjefnatt – Hon verkligen älskar sin familj och blev så glad att hon skulle följa med dem hem. Inte för att jag någonsin betvivlat att placeringen av Pärlan blev så rätt, men just vetskapen om att hundar lever i nuet och att man kan hjälpa dem att knyta an och få förtroende för nya personer, och bevittna slutresultatet, en hund som är någon annans hund och så synbart tillfreds och tajt med den familj man valde att ge förtroendet, ja just den känslan är svår att sätta ord på. Men det är vad som gör att man då och då öppnar sitt hem för nästa hund som just då behöver en, vetskapen att någonstans, finns det rätt person för just den hunden.
Bildhälsning från
Hittehund´s Pärlan
>>
|
