Beskrivning av Rocky - brådskar-

2011-07-10 Kl 15.20

Rockys matte tackar för allt stöd, och känner lite ny tillförsikt inför Rockys omplacering. Det fanns en tid för avlivning inbokad måndag 11 juli men matte kommer avboka det och istället vaccinera honom så han är helt klar för en omplacering istället. Det ger oss bättre framförhållning och tid att arbeta på, ett för hunden, vettigt sätt. Det är fortfarande inte aktuellt med ett jourhem, utan matte avser nu att själv behålla Rocky så en ny familj kan lära känna honom utan tidspress. Sprid gärna ordet om Rocky, men undvik helst att skriva ut att han är avlivningshotad eftersom det signalerar helt fel signaler, och vi får ingen arbetsro eftersom många blir hysteriska kring situationen istället. Nu kommer Rocky att vara kvar i sin trygga hemmiljö och får därmed bättre förutsättningar att omplaceras.

Rocky är en respektingivande och gigantisk vänlig hund med en mankhöjd av 75-77 cm och med en vikt på 50 kg. Han köptes som valp av en vän till familjen för en symbolisk summa, och är mattes första hund i vuxen ålder. Matte har delat ansvaret med sin dotter (22 år). Det finns 6 filmer på honom i olika situationer på en separat filmsida här

Om du vill träffa Rocky eller veta mer, maila omgående till info@hittehund.nu eller ring 076-76 77 111

Vår ordinarie telefontid är vardagar kl 14-17, men i Rockys fall går det bra att ringa när som helst eller lämna ett meddelande om telefonsvaren tar samtalet med ditt nummer så ringer vi upp.

 

 

 

Tiken som fick valpkullen var en dobermann, parad med en blandrashane schäfer/tervueren.

Som valp var Rocky vek och osäker, vilket gjort att hans familj undvikit situationer och miljöer de känt att Rocky inte klarat av. Det har lett till bristande miljö och socialträning, och bibehållna rädslor. Egentligen är det inte Rocky som är rädd, utan hans matte. Matte scannar omgivningen efter mötande människor och katter, och Rocky har egentligen mindre besvär än matte att hantera omvärlden. Rocky skulle behöva en naturligt trygg och lugn hundmänniska, som han kan se upp till. Det behöver inte vara någon med pondus, styrka eller ett "auktoritärt ledarskap", utan helt enkelt en hundvan människa, gärna karl då Rocky gillar att busa och leka typiska husselekar, men det utan att gå överstyr eller upp i varv. Istället för att få tassa omkring på nålar skulle Rocky må gott av att få släppa loss och uppleva mer av världen, och framför allt aktiveras allround.

 

Som många andra rädda och osäkra hundar utvecklade Rocky separationsångest. Familjen misslyckades med ensamhetsträningen eftersom valpen blev orolig och skällde paniskt av att bli lämnad ens några minuter. När han som liten gnagde sönder en hel dörrkarm på en kvart när familjen hjälpte till med en gårdsstädning i sin strävan att ta sig ut gav hans familj upp att träna. Istället har de anpassat hela sitt liv efter Rocky. Han har aldrig lämnats ensam tillsammans med någon annan lugn hund, familjen har aldrig använt lugnande tabletter ex Zylkene eller använt DAP.

När vi träffade Rocky under 4 timmar idag var han omedelbart mycket tillgänglig och öppen och bjöd in till lek. Jag bad Anna Bensryd som är med på bilder och video som togs idag att med egna ord återge sina intryck.

"Vi kliver ur bilarna på parkeringen denna varma julidag och hälsas -  på behörigt avstånd då vi står kvar vid bilen vi just klev ur - av en studsande, osäkert/halvvarnande skällande Rocky som står vid "sin" bil. Utan att gå fram och hälsa då, pratar vi med Rockys matte och bestämmer att vi ska gå in i rasthagen som ligger precis bredvid och han får hälsa när vi kommit in dit. Väl inne är den osäkert "uppblåsta" kastande hunden som bortblåst. Istället möts vi av en "liten" glad kille som försiktigt visar upp sin boll och lyckligt springer runt och leker med den. Jag, som han aldrig har träffat förut, får utan problem ta bollen ur munnen på honom och han bjuder in mig i sin lek. Känslan vid första anblicken av honom vid bilen: "wow vilken snygg hund", förstärks och byggs upp till en mer levande känsla och utvecklas till - "wow vilken härlig, öppen och go hund". Tillmötesgående men försiktig utan att det blir överdrivet. Och den känslan höll i sig under hela vårt möte, även om han visst har saker man behöver jobba med.

Möten med människor under promenaden visar han inga tendenser till att tycka vara jobbigt. Han passerar förbi som om de inte fanns. Vissa hundar kunde han gå förbi med samma nonchalans, medan andra renderade i ett "utfall". Det var lite korta moff som spel för galleriet och ingen kvarliggande osäkerhet när hunden väl passerat, då hade han redan tankarna på annat.

De hundar vi mött idag som han visat tecken på att göra utfall emot har gått hur bra som helst att hälsa på sedan när han fått göra det - med de han fått. Så det är ingen riktig aggressivitet som ligger bakom hans beteende, utan mer "hellre förekomma än förekommas" och säkert också den uppbyggda rädslan/osäkerheten från matte om vad som KAN komma att hända. Han vill skydda matte som sänder ut osäkra signaler. Han är stor och stark och drar lätt omkull en om han skulle "vilja". Således ond cirkel. Men han är lätt att få att följa med lock och pock med mjuk vänlig röst. Har man gott i handen går det ändå lättare.

Cyklister är läskiga om de dyker upp hastigt, har man koll på att de kommer går det att avleda men avleder man inte så gör han utfall. Barn, som också ska vara svårt har han inte visat några ohanterbara tendenser kring idag, men vi har inte heller varit i sådan miljö där barn ofta blir ett läskigt inslag. Jag har ju inte sett honom på en innergård i ett bostadsområde fullt med skrikande fäktande ungar, utan vi har gått promenader med vissa barnvagnsmöten och promenerande barn med sina föräldrar på behörigt avstånd. Det skedde en liten "utfallsincident" vid kombination barn på cykel, men där var det nog mer att det var en cykel än att det var ett barn på cykel. Ungen märkte inte alls att utfallet kom, utan cyklade oberörd vidare.

Han är ju stor och stark och har mycket energi, är smart och villig att arbeta, Med tre vaktande/arbetande raser i sig förstår man att han är en hund som behöver få göra just det: ha en uppgift, arbeta. Jobba med huvudet och kroppen.

En mjuk kille som behöver mjuka metoder från en stabil och lugn husse/matte. Han svarar bra på positiv förstärkning, både i ord, lek och gotte"muta". Godisträd, (köttbullar gömda i barken högt och lågt i en trädstam) som han nog fick för första gången idag, löste han fint men försiktigt med lite vägledning.

Att hoppa upp från sittande och upp i luften och ta godis hade han heller inte gjort förut och förstod först inte vad jag ville av honom, men efter bara några få vägledningsgånger fattade han galoppen. Vi kampade lite med hans koppel - som idag är ett tillverkat av ett tjockt rep - och jag kände aldrig någonsin oro över att han skulle bita mig i händerna. Jag kunde vara närgången med mina händer runt nos och mun, han var pricksäker med var han satte sina tänder och aldrig så mycket som nuddade mig med dem. Han är oerhört mjuk i sin lek och i kontakt med oss. Det gick heller inte över styr och eskalerade till något ohanterbart som det kan göra med vissa hundar, och han kunde varva ner relativt bra efteråt. Men buset i honom bubblade under ytan när vi väl plockat fram den och han försökte bjuda in de båda äldre (hund)töserna till lek på klumpigt valpaktivt vis flera gånger - utan resultat då han mest blev ignorerad. Så då drog han några glada skuttvarv för sig själv och sen var det bra med det.

Jag har svårt att se denna kille ta till bett med vilja, men har inte heller sett honom i riktigt pressade situationer och hur han blir då. Han verkar väldigt mån om att hela flocken ska vara samlad. Bara på den korta stund vår tillfälligt sammansatta flock idag var en 'flock' blev han orolig om vi kom för långt ifrån varandra, men lugnade sig då vi (jag och Rocky gick lite snabbare än resten av sällskapet då han och jag gick tillsammans) väntade in de som kommit på efterkälken. Givetvis var matte extra noga att ha koll på, men han 'duttade' in hela flocken vid återmöte. Av mina tidigare erfarenheter med hundar i ny flock innan de riktigt hittat sin plats och känner sig säkra, är att de just vill samla hela flocken på ett och samma ställe. Kanske markerar han utan egen vetskap om stressfaktorn blir tillräckligt hög, och det var det som hände i beskrivningen att han uppges ha nafsat i en mans arm. Inget godtagbart beteende, men en möjlig förklaring och något man måste ha i tankarna kring Rocky. Kan man förebygga påbyggnad av den stressen så förebygger man liknande situationer? Vill understryka att det är mina egna lekmannafunderingar och inget jag vill servera som en absolut sanning.

Jag hade förväntat mig en sönderstressad hund utom räddning som skulle må bäst av att få somna in, av den snabba beskrivning jag fått (inte alls hela den som ligger i hans text nu). Men den hund jag såg idag var en oerhört charmig, mysig luns, full av kärlek, glädje och försiktig nyfikenhet på omvärlden. Men med en hel del som behöver arbetas med. Väldigt svårt att inte bli förälskad.

 

Matte arbetar bara 3,5 timme om dagen och med hjälp av den vuxna dottern har någon alltid hållt Rocky sällskap. Sedan i vintras har det dock börjat uppstå praktiska problem. Dottern har träffat en ny kille och vill inte längre vara så bunden till en hund hemmavid.

Under ett par månaders tid har familjen försökt få hjälp med att omplacera Rocky. Det har varit svårt att hitta någon som varit intresserad. Hundhem har avböjt att ta in honom då han anses vara en svårplacerad hund med tanke på hans storlek och separationsångest. Det är heller ingen lämplig hund att förvara i hundstall eller i en miljö som hundpensionat eller hunddagis då hundar som har så pass utvecklad separationsångest ofta mår väldigt dåligt i den miljön och blir uppjagade och stressade av att dela människa med ett flertal andra hundar utan tajt fysisk kontakt.

Rockys matte har känslomässigt svårt med ovissheten kring Rockys framtid. Hon orkar inte att ha eget praktiskt ansvar när dottern sviker. En tid för avlivning har skjutits upp två gånger redan när vänner har övertalat henne om att det kan finnas ett hem för Rocky. Av den anledningen har vi bara fått fram till måndag att hitta en ny familj till Rocky.

Matte har själv dålig hälsa. Hon lider bla av diabetes och har till följd av sjukdomen behövt amputera två tår. Rent fysiskt skulle Rocky behöva röra på sig mer än vad matte förmår.

Inom sin familj upplevs Rocky som en mycket innerlig, lyhörd och följsam hund. Han är oerhört kelen och vill gärna ligga nära, med huvudet i knät. Han tar snabbt kontakt och blir lika mjuk och tillitsfull i nya sociala kontakter och slappnar fort av vid nya hundar. Han vill inte vara ensam utan traskar gärna med från rum till rum.

Han är van vid att bo i lägenhet och reagerar inte så mycket på ljud utifrån. Ifall han känner igen någons steg blir han ivrig och glad och skäller glatt med viftande svans. Han är van vid mycket beröring och närhet och sover helst i sängen om han får.

Rocky är inte van vid att bo med katt. Ute är han känd som kvarterets bästa kattjagare. Han söker gärna aktivt efter en katt att få jaga och scannar omgivningen efter katter. Fåglar är också av starkt intresse, särskilt när de flyger när man springer fram för att skrämma dem.

Mycket av de saker som matte beskriver är symptom på ren stress. Hundar känner av att ägarna är stressade över situationen och det blir ofta en ond cirkel. Att inte få arbeta med huvudet som bruksraser behöver, att inte få komma ut i tuff terräng och fysiskt få utmaningar, just nu finns det en förklaring till Rockys överskottsenergi som behöver få utlopp någonstans.

Pga mattes handikapp i kombination med Rockys styrka har matte alltid använt en sk halti, en nosgrimma, när de går ut på promenad. Han drar ej i kopplet utan går för det mesta fint, brukar stanna upp och vänta in.

Ute är Rocky mycket förtjust i vatten. Han älskar att få bada och simma och är först in i vattnet. Att duscha inne är inte lika roligt. Då lider han tyst på en gummimatta tills han är färdigduschad och far sedan fram och tillbaka i ett glädjefnatt. Han fick även en glad tokrusning efter en simtur idag och sprang av och an i en cirkel kring oss med glad blick som var full av bus.

Att klippa klorna är heller ingen favoritsyssla men det går an om han får ligga ned och belönas med kyckling efteråt.

Rocky är van vid att åka bil och hoppar gärna in i bilen. I den utkant av en närkommun till Stockholm som Rocky bor i är det gångavstånd till allt, så Rocky har aldrig behövt åka kollektivt med tåg eller buss.

Han är inte så miljö eller socialtränad utan hans familj har haft ett begränsat umgänge och han är inte alls van vid mycket kontakter på samma gång som att vistas i centrum eller i folksamlingar. Redan som valp var han rädd och tittade skrämt upp på alla människor vilket gjorde att hans matte har skyddat honom från situationer han tolkat som obehagliga. Efter att ha ett Rocky i många olika miljöer idag skulle jag dock anse att han är rätt miljöstark och kan slappna av fort, fokusera och vara ytterst kontaktbar och tillmötesgående på en gång utan att fästa så stor uppmärksamhet på närmiljön.

Rocky är signalkänslig. När fotgängare kommer i deras riktning eller ifall de stirrar direkt på Rocky blir han rädd och utåtagerande och kan då skälla med sin basröst. Han uppfattas då ofta som farlig, stor och arg. Matte undviker därför att hamna i situationer hon inte har tränat Rocky att klara av. Han är van vid att matte stannar eller går lite åt sidan med sin kropp mellan de mötande och Rocky. Det har aldrig hänt någonting, utan det är matte själv som har haft det som en försiktighetsåtgård gentemot omgivningen.

Rocky har gott om hundkompisar, både små och stora. Han är mycket förtjust i mindre hundar och lägger sig då ofta ned. Inte alla hundägare brukar våga låta sina hundar hälsa pga hans storlek. Rocky har aldrig problem med hundägare som åtföljs av sin hund, då fokuserar han helt på den mötande hunden. Hans bästa vänner är två rottisar, en tik och en hanhund. Ibland rastas han i inhägnad hundrastgård tillsammans med andra främmande hundar. Mina hundar hälsade han på och blev vän med på en gång och var sedan avslappnad i deras sällskap. Min äldsta tik Sascha som är väldigt bra på att läsa av hundar och alltid signalerar till mig genom att undvika hundar hon bedömer som "labila och opålitliga" var bekväm med Rocky från första stund. Han är mycket valpig i sitt språk. Han blev kastrerad redan vid 7 månaders ålder vilket säkert bidragit till hans trevliga sätt. Sascha har varit med i hundutredningar under 10 år. Oberäkneliga hundar som varit svåravlästa eller som det inträffat händelser runt omkring brukar ha en helt annan "beredskap" i sitt uppträdande. Detta brukar Sascha känna av.

Rocky är mycket förtjust i bollar och pinnar. Han blir aktiverad en del på så vis, och han skulle nog må gott av att få använda hjärnan och nosen mer, även ute. Han är följsam och väldigt med och lyhörd ute, och om han bara fick chansen skulle han nog kunna bli en rejäl livskamrat, gärna åt en hundvänlig husse som har tidigare vana av lite större modell av hund.

Inomhus är han mycket road av att få söka godis eller mat utspridd på golvet eller att få vänta i ett rum medan matte gömmer godis högt och lågt inne. Han har en bra nos och tycker om att få använda den. Han har även aktiveringsleksaker som det trillar godis ur om man rör vid dem.

I godisform uppskattar Rocky leversnittar, falukorv och sitt mellanmål som består av knäckebröd med leverpastej på. Rocky brukar ha en tålig mage. Han äter torrfoder från ICA 2 gånger om dagen tillsammans med matrester. Han gillar ben, och även märgben och har inget resursförsvar utan har förtroende för sin familj och behöver inte vakta sina ben eller tillhörigheter. Vi som var främlingar för Rocky bjöd han in till att leka med sina leksaker och vi kunde idka lite byteshandel och ge honom fler bollar på en gång. Han är som en stor valp.

Fyrverkerier och smällare är han mycket rädd för och då har matte byggt en egen hörna inne i en garderob.

Rocky är inte alls van vid att umgås med barn. De har inga i den närmsta bekantskapskretsen, och han har aldrig fått hälsa på barn. Han kan inte alls läsa av mindre barns ofta omotoriska rörelser och ljud. Han är då misstänksam, reserverad, blir rädd och skäller på dem. Han går helst undan och matte brukar distrahera honom med godis.

De svåraste situationerna matte upplever är när det kommer tyst hastigt uppdykande cyklister jämte dem. Rocky och matte blir rädda när de blir överrumplade ute. Senast det hände drog Rocky omkull sin matte som drogs efter honom i kopplet på rygg längst asfalten. Matte skadade sig i ryggen då och äter fortfarande värktabletter. Cyklisten som såg detta ske gick fram för att hjälpa matte på benen och Rocky accepterade det efter att ha fått några leversnittar.

Matte är nära bristningsgränsen för hur länge hon klarar av att ha Rocky kvar. Hon har tidigare fått hjälp av en bekant som annonserat genom Facebook för att hitta Rocky ett nytt hem. Det har varit resultatlöst och nyligen hade samma person ordnat ett "jourhem", där han bara var i ett dygn innan de inte längre ville ha kvar honom. Han skrämde där upp mannen i hushållet genom att enligt deras uppgift nafsa honom i armen i hallen när mannen försökte få honom att sluta skälla vid ytterdörren när kvinnan gick för att handla. Mannen sprang då in på toaletten och gömde sig. Det är lätt att bli rädd för en hund som Rocky. Man behöver kunna vara bra på att läsa hund, och ha förståelse för att Rocky har många rädslor. Rocky är ingen hund som har någon dold agenda och som plötsligt beter sig annorlunda. I de situationer vi såg honom i signalerade han långt innan hur han skulle reagera, och när han blev hindrad att gå för långt ut i kopplet för att skälla på en cyklist eller på en annan hund etc svarade han inte upp på något konstigt vis, han var tvärtom lyhörd och tillmötesgående och var lätt att avleda.

Han behöver vägledning, och det har han inte fått i sin nuvarande familj. För att kunna göra rätt behöver man bli visad hur man ska reagera i olika situationer och bli belönad för rätt beteende. Rocky vet inte riktigt hur han ska förhålla sig till det han blir skraj för, och en trygg guide som med lugn och med trevlig pondus kan vägleda honom utan att tro att man behöver använda höjd röst eller hårda nypor skulle kunna hantera honom väldigt väl. Han är mycket samarbetsvillig när man själv är tydlig.

Rocky har många goda sidor. Han har ett bra hundspråk när han får komma fram och hälsa och hälsar vänligt och lugnt på nya hundar. Han blir med en gång tillitsfull och social och pussas mycket och ofta. Han har en smittande livsglädje.

Självklart är det svårt att sia om ifall Rocky i ett längre perspektiv kan bli tränad till att vara ensam. Han har inte fått chansen. En hund behöver ofta få sitt självförtroende stärkt, klara av andra uppgifter i vardagen och framför allt vara både fysiskt och psykiskt trött. DAP-halsband kan ha en lugnande inverkan. Man får börja om som med en ung valp, och gärna i sällskap med en trygg äldre ensamhetstränad hund.

Ifall man bor i Stockholm och har intresse av att erbjuda Rocky ett hem är det inte enligt våra riktlinjer att behöva fatta ett omedelbart beslut. Man får gärna en tid på sig, att i samråd med vår hundkonsult Carina Persson få guidning och vägledning i hur man bäst ska kunna både ensamhetsträna och aktivera Rocky. Hittehund kommer investera i Rocky på det viset att de första timmarna av privatträningen är kostnadsfri. Det är inte förenat med någon ekonomisk ersättning till Hittehund i övertagandet av Rocky. Den enda som ska tjäna på omplaceringen är hunden själv. Det vi vill, är att man ska ha en ambition att utvecklas tillsammans med Rocky, och själv ha intresse av att träna sin hund och ge honom fysisk motion. Rocky är ingen svår hund. Han har fått leva på sparlåga tillsammans med sin matte genom hennes upprepade operationer. Det svåraste för oss är att på kort tid hitta rätt person.

Om du vill träffa Rocky eller veta mer, maila omgående till info@hittehund.nu eller ring på tel 076-76 77 111.