Bizet - Brådskande
Bizets matte har nyligen avlidit
- Ålder: 9 år
- Kön: Hane
- Ras: bichon frisé
- Mankhöjd: 25 cm
- Vikt: 4 kg
- Finns just nu: Nyköping
- Stamtavla: Ja
- Vaccinerad: Ja
- Försäkrad: Ja (Sveland)
- Chip / tatuerad: Ja
- Registrerad i SKK: Ja
- Registrerad hos jordbruksverket: Ja
Hanna, utsänd för en punktinsats för Hittehund berättar följande om Bizet: ”När jag ringer på dörren till villan skäller Bizet, som är född 2005 och kallas Bisse till vardags, men tystnar när husse ber honom. Han är nyfiken på besökaren, men tar inte kontakt utan väntar på att jag tar kontakt med honom. Så uppfattar husse att han gör vid alla nya möten, både utomhus och inne.
Med lite kel och mutor blir vi snabbt kompisar och Bisse buffar försiktigt med nosen efter mer varje gång jag slutar. Han kan även ställa sig på bakbenen och vifta med tassarna i ett försök att få mer godis, men han blir aldrig påstridig. Skillnad är det när husse eller matte kommer hem. Då blir han väldigt glad och visar det med både röst och kropp och det kan ta en liten stund innan han lugnar ner sig. Han har inte varit mycket ensam hemma, men har blivit lämnad då och då. Vid de tillfällena har matten, som nu gått bort, gömt godisar åt honom på strategiska ställen så att han ska ha något att göra en liten stund. Oftast har Bisse fått följa med matte i bilen när hon har uträttat ärenden. Att hoppa in i bilen är inte ett moment Bisse uppskattar, men han gör det. Väl i bilen åker han i baksätet och matte har kunnat lämna honom där utan problem. Han spanar lite precis när han blir lämnad, men lägger sig sedan och vilar. 
Bisse är en mild och mysig kille. Han är väldigt familjär och vill vara med, men kan ändå gå och lägga sig på soffan medan vi fikar i köket. Hos matte har han haft några hundsängar, men brukar välja soffan som sovplats och så gör han också nu hos sonen. Där sover han också på nätterna. På morgonen kommer han sedan in i sovrummet och kollar till om de har vaknat och om det är dags att gå upp. Husse berättar att Bisse har ingenting emot lite sovmorgon.
Tillsammans med matte har Bisse gått en kurs i vardagslydnad när han var yngre och han har en bra grundlydnad även om han inte är tränad de senaste åren. På promenader går han sällan med spänt koppel och tar ofta ögonkontakt med föraren. Han kan uppmärksamma mötande personer, men har inget behov av att hälsa på dem.
När det kommer till hundmöten varierar hans beteende, tycker husse, men han blir aldrig jobbig. Vissa hundar uppmärksammar han, andra inte alls. Bisse kan inte så många kommandon, men förstår ändå vad som väntas av honom vid vardagssituationer. Skulle han till exempel vilja fram till en hund och hälsa kan husse lätt avleda Bisse och fortsätta promenaden.
Bisse och matte har byggt upp lite rutiner som Bisse fortsätter att följa trots att han inte är med matte längre. När man kommer in efter en promenad kan han vänta innanför dörren om han ombeds att göra det så att man kan torka tassar om det behövs. En annan rutin är att Bisse hoppar upp med framtassarna mot benen så att han kan få på sig halsband och koppel innan promenaden. Det underlättade för matte som var stel i ryggen. Han hjälpte henne även att höra telefonen. När telefonen ringde brukade Bisse skälla och på så sätt visste hon att det ringde, men det tycker sonen att han slutat göra nu.
Allt som allt är Bisse en behaglig och härlig hund. Han älskar att bli klappad och gosad med. Man får ta i tassar och kolla öron utan protester. Det är okej att lyfta honom och veterinären hade inga problem att undersöka honom eller att klippa klorna. Han har precis nyligen varit hos veterinären och är besiktad utan anmärkning annat än lite tandsten. Tycker han att något blir obehagligt går han helt enkelt undan och söker stöd hos husse. Som han titt som tätt söker bekräftelse hos genom ögonkontakt under tiden jag är med dem.
Sedan i höstas har Bisse varit i fyra olika hem, matte inräknat, som hjälpt till att se efter honom efter att matte bröt armen och efter stroken. Trots det verkar han trygg och välmående och husse tycker att Bisse anpassat sig bra trots att det varit lite fladdrigt. Förutom Bisse finns det även en katt i dödsboet, som får stanna hos sonen, så Bisse är van vid katt och det har aldrig varit några problem med den eller andra katter.