Dag 1 med Zorro, som numera går under sitt kennelnamn Balder (ny start, nytt namn efter att ha pratat med Hittehund igår), började efter en lugn natt. Lillkillen var duktig och väckte mig försiktigt genom att slicka på handen för att få gå ut och kissa – vilket jag efter två retrievers som inte är riktigt lika diskreta inte förstod, med resultatet att jag ska bedriva lite trasmattetvätt senare. Men han sa till fint, så där är det jag som får skylla mig själv – nu har jag lärt mig det.

Sen tyckte Balder att kl 7.00 är en utmärkt tid att gå upp en söndag, vilket vi andra inte riktigt höll med om. Efter lite övertalning (inklusive försöka använda ett par sockor som kamptrasa, spikbälte och mina händer som tuggleksak) var det en fluffig herre som till slut la sig tillrätta i sängen gnagandes på ett ben.

Vid frukosten märktes bristen på passivitetsträning tydligt, han hade astråkigt på ren svenska, och försökte få igång någon typ av aktivitet genom intensivt skällande. Resultatet blev ett antal ömma öron och en lapphund som till slut la sig i bädden och surade.

På promenaden skötte han sig fenomenalt, han går fantastiskt bra i koppel, men kan vara lite ful i mun i vissa hundmöten. Det går inte fort att gå sin runda med två hundar som ska nosa på allt och en matte som letar tussilagos. Enligt appen Runkeeper tror jag vi hade en snitthastighet runt 1 km per 20 minuter. Men mysigt hade vi i det blåsiga vårvädret, och flygande löv som svischar förbi var tydligen hysteriskt roligt om man är 6 månader. Balder hittade en trasig tennisboll som han undersökte en stund, medan Shadow tyckte att livet var extremt orättvist eftersom han inte hittade den först. Hemma igen (efter att ha gått genom centrum via ån där vi tittade på änder) fick de varsitt tugg och när det var slut somnade de på varsin våning i huset och vilade middag.

När de vaknat igen körde vi hundspel ett varv, Balder tyckte väl inte att det var det roligaste – varför kunde han inte bara få godisarna direkt? Sen tyckte jag att jag skulle vara smart och organisera om lite bland hundsakerna. Lättare sagt än gjort med två hundar som skulle hjälpa till; leksaker skulle inventeras och testas, bollar och ben skulle räknas, linor och koppel skulle undersökas grundligt, likaså ett skåp. Det var också någon som tyckte att han skulle lägga sig mitt i röran, inte helt enkelt att rulla ihop och sortera linor när det ligger en hund på dem.

Dessutom har bägge hundarna konstaterat att den andra gillar dragkamp och lekte idag ordentligt för första gången. De har rusat runt utomhus och jagat varandra, men inte kampat – om den ena greppat något har den andra släppt, men med en lång fleecefläta med ett leksaksben på mitten blev det en stunds lattjande till slut.

Nu ligger bägge och tar det lugnt vid mina fötter (äntligen) så jag och mina händer får vila. Ett av problemen med Balder är nämligen hans bitande, vilket är en överslagshandling som kommer ur stress orsakad av frustration. Tex om han vill ha uppmärksamhet eller komma åt något och jag blockerar honom hamnar handen i munnen. Han verkar även tycka att det är en sorts lek i vissa stunder, men vi jobbar på att det är trist att tugga på händer och att det händer roligare saker om man släpper eller gör något helt annat redan från början. Jag trodde aldrig att jag medflit skulle lära en hund sitta och tigga, men den är en av sakerna som står på schemat för Von Fluff. Hellre tigga än bita, tanken är att ersätta ett beteende med ett annat mindre skadligt.

Jag kan lägga till att det är en galet trevlig liten hund – han är stabil och modig i grunden, uppmärksam och gillar att tänka själv. Följsam, uppmärksam och mysig när han vill är andra egenskaper. Han vill väldigt mycket den lilla filuren, så han kommer bli en fantastisk partner till någon som vill vara väldigt aktiv och tex jobba med spår, agility, lydnad eller liknande.

Ha det gott!
/Ida, Shadow & Balder