Asta bilder 1_html_4af6753f

Uppdatering från Hittehund´s Asta

Text: Matte Christina

Lördagen den 14 februari 2015, träffade vi Asta för första gången i ”hennes” sommarstuga. Asta bilder 1_html_m3f06eb57En lugn, lite ointresserad, lurvig hund. Fart o intresse blev det då hon träffade Jan-Eric (border collie, tik, 12 år) och de lekte hejvilt ute.

På söndagen kom Asta med familjer till oss. Asta var lugn inne och lekte glatt med Janne ute. Besöket upprepades nästa dag och gick lika bra då. Vi bestämde oss för Asta.

På tisdagen kom familjen och lämnade Asta. Mannen och hundarna tog en promenad och när de kom tillbaka hade familjen åkt. Ett mycket, mycket tufft överlämnande. Omständigheten för Astas omplacering var ju så speciell. Vi bestämde att ha SMS kontakt. Jag skickade bilder och berättade hur det gick, ställde frågor och fick svar och förklaringar. Det var mycket värdefullt för oss att få veta detaljer om Asta. Dessutom lärde vi känna varandra.

Asta ska bli gårdshund och alltid vara lös och aldrig försvinna från gården”

Det var vårt mål med Asta, inget konstigt mål för oss som levt med arbetande border collies i 35 år! De försvinner aldrig från gården, då kunde de ju missa ett jobb! Lätt trodde vi……..

 

Ha, ha ni kan inte ta mig, ni kan inte ta mig!”

För en storstadshund som Asta blev det nya lantlivet ganska svårt i början. Här hade vi inkallningsproblem. Asta försvann inte. Men hon kom inte, hon lyssnade inte, hon kom inte in och framförallt var hon omutbar, hon tog inte emot någon form av godis.

Nu fick vi kontakt med hundpsykolog Carina Persson som coachade per telefon. Asta bilder 1_html_4af6753fMannen och Asta tränade och tränade med lång lina, utan lång lina med Jan-Eric och utan Jan-Eric. Själv var jag ju opererad och hoppade på kryckor och det var nog bra, för mannens tålamod var oändligt. Tjat, tjat,tjat samma kommandon hela tiden. Snart var hon med lös i stallet och ute. Problemet var den sista metern, ha, ha ni kan inte ta mig! Vi kunde ju inte koppla upp henne och gå in! Sen började tjatet ”varsågod, kom in” det kunde ta upp till 20 minuter att få Asta att traska in. Nu hade vi bestämt oss för att behålla Asta i och med det beslutet så klippte vi henne. Tre timmar på Astas Dog&Spa, ja det heter så!

Med en nyklippt hund och regniga dagar så var det mycket tacksamt att träna ”kom in”! Ut åkte hon så fort regnet tilltog och in kom hon när vi bestämde. Hon både skällde och hoppade på dörren. Här började hon ta emot godiset som fanns uppe på kylen!(men bara om Janne åt!)

Asta bilder 1_html_2e8c7c03

Ljudkänsligheten

Asta hade problem med ljud. Hon var aldrig med i köket för det slamrade. Konstigt nog reagerade hon inte nämnvärt på när vi kastade ner ved i källaren eller högg ved där. Här fick vi tips av Carina igen. ”Ner med tallrikar, skålar och bestick och låt Asta diska och skapa ljuden själv”. Det fungerade fantastiskt bra…. nu älskar Asta all form av köksarbete, alla måltider och har faktiskt serverat sig själv både gorgonzola och nygräddad paj plus lite annat smått och gott! Nu reagerar hon inte på några ljud. Det ska bli intressant med första åskvädret.

Aktivering

Asta vill att det ska hända något. Här började hon försvinna från gården då och då. Hon stack inte utan ”snokade” iväg. Vi kom på att hon spårade Jan-Eric som tar sina koll rundor till grannar men när Janne vände hemåt så snokade Asta vidare. Hon kom när vi visslade eller när hon hörde bilen, alltid glad!

Nu började min cykelträning för knät. Asta skulle bli min cykelhund. Det var bara det att Asta var livrädd för cyklar. Problemet löstes genom att alla cyklar parkerades vid köksingången så Asta fick ”närkontakt” varje gång hon skulle ut och in. Mannen började träningen med cykel och långlina, snart tog jag över. Asta är ju van med storstaden så trafiken är inget problem och hon är jättefin att cykla med. Vi tar en 20-30 minuters tur på morgonen och en lite längre på eftermiddagen. Det är mitt knä som ska tränas men turerna gör Asta gott, hon blir trött.

Då och då fixar vi ett litet spårjobb åt henne.

Tyvärr är hon totalt ointresserad av fåren och ankorna, så de får Janne ha för sig själv att jobba med.

Att åka bil

Det bästa som finns!! Under den tunga tjatperioden var bilen ibland nödlösningen för att få tag i Asta.

Nuläget 30 maj 2015

Asta traskar ut och in som hon behagar.

Hon säger till när hon vill in om det är stängt.

Hon har valt en liggplats under en hassel där hon har koll på allt som händer ute.

Hon är tyst när det kommer bilar o folk, kommer lugnt fram o hälsar.

Hon äter som en häst.

Hon är tjuvaktig som en skata.

Hon traskar inte iväg.

Hon sover i säng.

Hon reagerar inte onormalt på ljud.

Hon tigger hejdlöst vid matbordet med ”vacker Tass.”

Räcker inte det så ”bugar hon för kungen”.

Vi har nått målet!!!! Asta är en gårdshund.

Vi har fått precis en sån hund vi ville ha charmig o lite ohyfsad men hon håller sig hemma!

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *