Blogg

En bild- och hösthälsning från Hittehunds högst älskade Ida, som hunnit bli 10,5 år, vilket ju inte är någon ålder för en levnadsglad sheltie som njuter av skogen och naturen alldeles extra mycket den här årstiden när luften svalnat något.

Vi hoppas att ni har haft en fin sommar!

Hittehund har avsiktligt hållt en låg profil under sommaren både på sociala medier och genom att hemsidan inte har uppdaterats. Vi har sedan maj månad haft en intensiv period även om vi inte berättad vad vi har för oss. Två gånger om året brukar vi stänga själva omplaceringsverksamheten och koncentrera oss på att följa upp redan omplacerade hundar genom samtal och hembesök. I år hade vi stängt över hela sommaren för nya omplaceringar för att få ordentligt med tid för vår uppföljning. Då det inte bara rör hundar ifrån det senaste året utan hundar från längre tid tillbaka känner vi oss inte riktigt klara, men öppnar upp för nya hundar och hundägare vi kan hjälpa då behovet är stort och vi upplevt en desperation runt om i landet då vår verksamhet behövs mer än någonsin.

Vi kommer att uppdatera lite på hemsidan och  i bloggen om hur det har gått för olika hundar och om deras vardag, och nu har vi precis uppdaterat hemsidan med en klok och vänlig amstaff, Django. Fler hundar kommer att presenteras nu inom de närmaste veckorna.

För närvarande har vi ingen möjlighet att ta tillbaka vår ordinarie telefontid varje eftermiddag utan vi hoppas att man har möjlighet att skicka ett mail till oss om man behöver hjälp eller är intresserad av att veta mer om någon av våra hundar. Detta för att vi ska kunna fördela tiden rätt och själva ha tid att ringa upp. Vi förstår att man helst vill ringa och talas vid per telefon när man är intresserad av en hund men det har länge varit ett problem att vår ingående telefontid om 15 timmar i veckan inte räcker till. Hälften av de som ringer behöver akut omplacera en hund och det gör att majoriteten av de som vill ha en hund ofta har svårt att komma fram. Vi ska försöka hitta en varaktig administrativ lösning på det!

Än så länge har vi en del hundar på väntelista runt om i landet och vi har fortfarande utrymme för att hjälpa till med några fler hundar. Vi lägger ned väldigt mycket förarbete på varje hund vilket gör att vi begränsar antalet hundar vi hjälper åt gången.

Det har kommit en del mail och funderingar kring vår ordförande Christines hälsa. Jag har varit väldigt sjuk i fem autoimmuna sjukdomar och har tagit ett långt och välbehövligt ”sommarlov” för att helt kunna fokusera på att bli friskare i lugn och ro på mitt lantställe. Jag kommer att återkomma till det. Flera känner till hur hälsoproblemen har påverkar driften av Hittehund i min roll som ordförande men jag har fått stor backup från andra medarbetare som gjort vad de har kunnat. Jag är friskare nu än jag har varit under de senaste åren och jag hoppas att det fortsätter i den riktningen!

Har du problem med din hund eller vill du bara få bra privatträning? Under 15 års tid har vi haft ett samarbete med Stockholms bästa hundpsykolog; Carina Persson. Carina har både privatträning, problemhundsutredningar och instruktörsutbildningar. Vi samarbetar med flera hundpsykologer som vi får hundar på remiss ifrån, men vårt förstahandsval är alltid Carina. Faktum är att vi hellre skickar hundägare även ifrån andra län till Stockholm för att hitta rätt lösning så man kommer på rätt köl på en gång.

 

Varför vi helst anlitar Carina på Hundklok är för att hon är så kunnig och inspirerande, och verkligen vänder hundägares missmod och frustration till att de återkopplar till oss med ett ”Tack, tack, hon var helt underbar, jag har fått sådan hjälp och rätt verktyg att jobba vidare med!”. Många hundinstruktörer eller hundpsykologer har påbörjat sin egen utbildning hos Carina, och det finns gott om duktiga hundmänniskor i Stockholm, men vi vill gå direkt till källan. Det är få hundpsykologer som arbetar år efter år, men Carina har en lång och gedigen erfarenhet av att lösa problem, (under 18 år) att läsa av människor och verkligen hitta en träningsform som passar just den hunden med sin ägare.

Vi kan remittera en hel del svåra hundar för hundutredningar hos Carina, som även är mycket kunnig på bakomliggande orsaker till ett beteende. Men framför allt är hon pedagogisk och får hundägaren att förstå. Vi får väldigt många förfrågningar om vi kan hjälpa till med omplacering av hundar där hundägaren upplever så pass grava problem med sin hund att de inser att hundens behov övergår deras kompetens och kunnande och därför vill att hunden ska få en mer erfaren familj. Dessa hundar med ofta förtvivlade ägare som inte vill omplacera men som inte ser något annat alternativ bortsett ifrån avlivning brukar få träffa Carina, i sällskap med en representant ifrån Hittehund. Vi kan behöva kunniga expertråd kring specifika problem, och brukar filma Carinas utvärdering av hunden så informationen följer med till nästa familj, som alltid kan återkoppla till Carina för fortsatt hjälp genom privatlektioner eller telefonrådgivning. Men det händer väldigt ofta att familjen som vänts sig till Hittehund för omplacering får så mycket hjälp av utredningen att de får nytt hopp och rätt verktyg till att förstå sin hund bättre. De kan få nya infallsvinklar på hur de ska hantera sin hund i de situationer som upplevts så problematiska att de under en längre tid känt sig oförmögna att ha hunden kvar. Det känns riktigt bra att flera hundägare efter att ha träffat Carina känner ny inspiration och att de istället jobbar tillsammans på en lösning. Ibland kan man som hundägare hamna i rejäla svackor och känna sig otillräcklig och då behöver man ett bra bollplank som kan läsa av hunden och pedagogiskt förklara på ett sätt som gör att man får en aha-upplevelse. Alla hundinstruktörer besitter inte Carinas positiva attityd och sociala kompetens i kombination med ett enormt hundkunnande. En hundpsykolog ska ju vara en person man får tillit och förtroende för, inte en person som kränker eller berättar för hundägaren vad de gör fel i förhållande till sin hund. Och informationen får inte vara ”flummig” utan presenteras konkret och visas i praktiken så hundägaren får den praktiska handledning man behöver för att vända ett beteende. Att man får ny energi och den där roliga träningsglädjen när man har fått hjälp av någon som verkligen kan läsa av en hund.

Den bästa omplaceringen kan ibland vara den som inte behöver bli av, ifall man älskar sin hund, men bara inte förstår sig på den i olika situationer ute, i förhållande till andra hundar eller människor. Det kan bli stressfullt att ha hund och inte längre så roligt som livet som hundägare kan vara. När man är på väg att ge upp, och istället får en ny energikick och en bedömning av hundens ”problem” och en introduktion i hur man kan förändra hundens inlärningsförmåga genom rätt motivation, då kan tankarna på en omplacering avstanna.

Ganska ofta blir vi kontaktade av familjer som redan har en avlivningstid inbokad men ringer oss för att fråga om vi kan omplacera en hund med ett beteende som i deras familj är problematiskt. Då behövs det göras en bedömning av hundens förutsättningar att kunna omplaceras och knyta an i en ny familj. Ibland har vi akut tagit hem en hund i fosterhem vars ägare inte varit helt uppriktiga kring hundens sämre sidor så våra fosterhemsfamiljer behöver vägledning i hur hunden genom träning ska bli omplaceringsbar.

Det händer även att hundar vi har omplacerat som kan räknas som lite ”svårare” hundar av olika anledningar, efter en kortare eller längre tid i sin nya familj har ägare som behöver lite mer engagemang och coaching.

Carina Persson är vårt hemliga vapen, det sista kortet i leken som hejdar omplaceringar, avlivningar och som nästan alltid hittar en lösning. Och det är inga snabba quick fix, utan ordentliga utvärderingar kring ett beteende och en hunds livssituation i kombination med ägarens kunskapsnivå så träningen blir fungerande i vardagen även efter besöket. Det vi även uppskattar hos Carina är hennes förmåga att ärligt återge en utvärdering av en hund som inte lämpar sig för vidare omplacering. Det är inte lätt för någon att ta emot ett besked att en hund inte har rätt förutsättningar att omplaceras. Den kan vara aggressiv och bli farlig i vissa situationer eller med fel hantering, eller vara så pass rädd att det ställs enorma krav på hur hundens vardag ska se ut för att hunden ska kunna fungera i vårt samhälle. Carina kan ofta ge ägaren rätt verktyg att bättre kunna hantera sin hund i svåra situationer, men alla hundar kan inte med den bästa träning bli helt komplikationsfri.

Carina är själv aktiv inom flera hundsporter framför allt med sin bordercollie Pop. Hon vann SM i Freestyle 2012, tvåa i heelwork och vann även Agriacupen och tävlar för landslaget i båda sporterna.

Hon har även ett nära samarbete med veterinärkliniker vid smärtutredningar och där man kan utesluta att en hund ändrat sitt beteende pga sjukdom eller smärta, utan hundägaren behöver rätt verktyg för att träna in ett annat beteende i situationer där en hund är tex utåtagerande, osäker eller direkt aggressiv. Hittehund rekommenderar varmt Carina vid både privatträning och kurser, och hon har räddat många hundars liv genom att få hunden omplaceringsbar genom rätt träning och handledning för våra fosterfamiljer. Carina går även att boka för klubbar, föreningar och träningsgrupper. Hon har en lokal centralt i Sundbyberg men gör även hembesök. Maila info@evabodfaldt.com för information. Man når Carina på tel 073-612 67 66

den där dagen

i köket

då dina ögon mötte mina

då tiden stannade

inte för ett ögonblick kunde jag ana

att från den stunden fanns det inget du och inget jag

vi blev ett

när vi inte var tillsammans var vi bara två halvor

en saknad……………..
Älskade Älskade Pärlan

I dag den 11 april är det ett år sedan du lämnade oss.

Ett år av tårar

Ett år av tacksamma minnen.

Ingen som Du.

Jag vore ingenting utan Dig.

 

 

Till de personer som gjorde det möjligt att vi fick leva sida vid sida, och jag vet att vi inte är något unikum, även om jag gärna vill tro det, vi är många som med hjälp av Hittehund har hittat varandra och fått upplevt samma fantastiska möte, samma närhet, samma kärlek, jag vill tacka er för allt arbete som ni lägger ner, för all kärlek som ni sprider, ni är fantastiska. Christine och Lena-Maria, ni kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta.

 

Texten nedan skrev jag två veckor efter Pärlans död.

29 april 2014 kl 14:39

Idag är första dagen som jag kör hemifrån sedan Pärlan. Det har gått över 2 veckor nu. På ett sätt känns det som om hon fortfarande är kvar. Hon är ju här bredvid mig. Jag behöver bara sträcka ut handen för att känna hennes fluffiga päls, hennes huvud i min hand eller hennes sträva tunga mot min arm. Jag är på Hovdala, promenerar i det vackra vårvädret. Vitsipporna blommar och bokarnas gröna blad dallrar i den lätta brisen. När jag går behöver jag bara vända mig om så är hon där. Alltid nära, alltid bakom mig. Hon går i mina spår, följer mina händer som visar hur hon ska gå för att undvika leriga gropar, snåren med taggiga buskar eller svåra passager. När vi kommer till ån stannar vi för att dricka som alla andra gånger. Jag hoppar över till ”vår” ö. Pärlans rädsla för vatten hindrade henne i början att hoppa på stenarna i vattnet för att nå ön. Men det kom en dag, då hon övervann den rädslan. En av många rädslor som både Pärlan och jag övervunnit tillsammans. När den ena har varit rädd så har den andra funnits där, stöttat och uppmuntrat. Nu är vi så mycket starkare. Två halvor har blivit en hel. !!!!! Jag slår mig ner på ön. Bland alla vitsippor. Solen värmer mina axlar, jag lyssnar på åns rofyllda brus och fåglarnas sång. Jag sträcker ut handen för att smeka min vän. För att få sitta nära nära och bara njuta av naturen, det vackra vädret och varandras sällskap. Som vi så ofta brukar göra, här på ”vår” ö. Men mina händer hittar inte den fluffiga pälsen, mina händer famlar, jag känner ingen varm kropp att lägga armarna runt. HON ÄR INTE DÄR!!!!!! Hon har gått och hon har lämnat mig ensam. Fåglarna har slutat sjunga. Den stilla brisen har blivit en kall vind. Solen har gått i moln. Vitsipporna har nästan vissnat ut. Jag fryser och nu vill jag bara lämna denna plats som genom en sekund har blivit ogästvänlig. Och så långt från den rofyllda plats den alltid har varit. Jag hoppas att jag kan återvända en dag och upptäcka det vackra igen. Där på vår ö. Där på den plats som Pärlan fått sin sista viloplats. Adjö min älskade Pärla. Jag vet att du går bakom mig. Jag kan känna Din närhet. Och jag VET att det kommer en dag då jag ska känna din sträva tunga. Och du ska känna min trygga famn.

Och våra blickar ska mötas återigen.

 

 

 

 

”Då ni är sorgsna, blicka åter in i ert hjärta, och ni skall se att ni i verkligheten gråter över det, som en gång skänkte er glädje.”

 

 

 

 

 

 

 

Efterord av Christine:

Igår var det exakt 1 år sedan Hittehund´s Pärlan lämnade jordelivet. Hittehund handlar så mycket om att hitta djurmänniskor med hjärtat på rätt ställe. Personer vars hundar betyder ”allt” för dem. När vi hittar en familj där en hund får en sådan central och viktig roll är det bara en sak som är ledsam, och det är att den dag det är dags för hunden att lämna oss får man ta del av hundägarens smärta. Man delar den smärtan. För man vet genom så många samtal, återträffar, fbchattar, mail och alla typer av olika uppdateringar man fått tillbaka under ett helt hundliv, hur betydelsefull hunden har blivit i sin nya familj. Och det hör till livet att det sista året tipsa om rätt kosttillskott, ledprodukter och råd om hur man underlättar livet för den äldre hunden. Det finns väldigt mycket man kan göra för seniorhundar och våra hundägare har ofta ett engagemang lite utöver det vanliga och tar till sig den informationen. Men åldern är den enda faktor man inte kan påverka, utan man får ta avsked med den vetskapen om att man under hela hundlivet alltid har gjort sitt allra bästa för sin hund.

Åsa är en matte som nu är halv. Hon gjorde precis allt för Pärlan, som kom till Hittehund så vanvårdad, tovig och mager med eksem, som farit så illa genom ett pärlband av familjer innan hon lämnades till oss. Där tog Lenamaria vid i Skåne som fosterhem och helade Pärlan och gjorde henne friskare, och sedan skolades hon in ömt och varsamt med sin nya matte Åsa. De fick många år tillsammans, men inte tillräckligt många år, för det får man aldrig med en hund som man älskar.

När Pärlan inte längre fanns bland oss var det ingen som kunde förmå sig till att basunera ut det på vår hemsida eller Facebook. Hon var en så betydelsefull och genomsnäll och magiskt vacker hund att det gick inte att berätta att hon var borta. Men det är hon. Dock lever hon kvar hos Åsa så starkt att det smärtsamma minnet inte kan blekna så pass att man ens kan forma tanken kring att ta emot en ny individ. Men tiden blir mogen, man vet bara inte när. Pärlan var Åsas once in a lifetime dog och hon är inte ersättningsbar, och jag vill inget hellre än att en annan hund skulle få chansen att ta del av allt som Åsa och hennes man kan erbjuda en hund. Men det är en smärtsam process att ha delat sitt liv med en hund som nu är borta, och man bara är tom. Det finns så enormt mycket känslor med i beslutet att ta sig an en vuxen hund, lära känna den, älska den, leva sitt liv tillsammans, vårda den, och sedan skiljas. Men ni är många som har följt fina Pärlan genom åren eftersom Åsa alltid varit flitig på att skicka in uppdateringar och bilder. Hon finns inte längre bland oss. Åsa har äntligen kunnat formulera det i ord, att Pärlan är borta. Och varje gång vår telefon ringer och någon behöver omplacera sin hund, har jag Åsa i bakhuvudet. Det får ta den tid det tar. Men Pärlan kommer sända rätt hund i Åsas väg förr eller senare. Det kommer inte att bli en ny Pärla, förmodligen inte ens en hund som påminner om Pärlan till utseendet, utan en helt ny individ. Och den hunden kommer bli så älskad.

För en vecka sedan fick jag ett samtal ifrån en okänd kvinna. Hon berättade om sin hunderfarenhet och sina tidigare hundar, och när hon återgav den senaste hunden som nu var borta bröt sig rösten och det stockade sig i halsen. Jag blev alldeles varm, för då fick jag en så fin känsla för vad deras tidigare hund hade betytt. Hon berättade om hundens egenskaper, den sista tiden, och avskedet, och rösten höll inte riktigt mellan orden. För oss som vill hitta just de hem där hundarna är viktiga är det något positivt. Hon ska träffa en av våra skyddslingar inom några veckor. Och det hoppas jag klickar. Vi placerar hundar med känsla, och vill gärna att de tillträdande hemmen inte bara har känsla för hundar utan att de älskar dem över allt annat.